söndag 16 juni 2013

Strävan

God kväll!

Strävan, strävan. Denna eviga strävan. Aldrig är hon nöjd, människan, nej alltid vill hon framåt. Till något bättre, annorlunda, roligare, mer givande. Eller så är det bävan, bävan för något som komma skall men som vi inte kan göra något åt. Den gemensamma nämnaren är dock att vi aldrig är nöjda. Om det regnar säger man "järnspikar, jämt ska det regna" (okej, kanske inte riktigt med de orden, men ni förstår min poäng). Redan på söndag morgon går man och tänker på måndagens skola eller jobb och njuter inte av sin lediga dag. I höst ska man ta tag i träning och sin hälsa. Snart. Då blir det bättre. Allt kan förbättras.

Å ena sidan kan det vara skönt att ha något att sträva mot och jobba för, särskilt när tillvaron känns trist och allmänt seg. Semester, en dröm, en resa eller fredagsmyset efter arbetsveckan. Stort som smått. Efter en jobbdag är jag en dag närmare ledigheten. Det är en sak. Å andra sidan kan viss strävan vara stressande. Att hela tiden sträva efter att ha den snyggaste lägenheten, vara på de bästa festerna, få de bästa betygen, vara trevligast, tjäna mest pengar. Större, bättre, snyggare. Strävan som är krävande.

Jag blev lite rädd för mig själv häromdagen. Efter att inte ens haft sommarlov i en vecka satt jag och bläddrade i kalendern, planerade i huvudet och blev lite stressad över att sommaren var så kort. Hur skulle jag hinna med allt? Göra allt jag har tänkt, träffa de människor jag vill träffa, bo både hemma i min pluggstad och hem-hemma och samtidigt ha sådär många, lata, oplanerade dagar som slutar med spontanutflykter och glass på någon brygga? Jag strävade i huvudet efter något som jag inte ens kan sätta fingret på. Som tur var hann jag bromsa mina speedade hjärnceller i tid. Skärp dig, Mari. Sluta sträva. Du kommer aldrig att hinna med allt du vill om du jobbar för att få tiden att räcka till. Njut när tillfälle ges, och se varje tråkigt tillfälle som ett tillfälle att längta efter något snarare än att sträva mot något.

Kanske grejen är att lära sig skilja på strävan och längtan? Strävan innebär att jobba mot något, att anstränga sig för att nå ett mål. Jobba, jobba, jobba. Sträva mot semestern, till exempel. Man anstränger sig, söker sig mot målet. Men till vilken nytta? Semestern kommer när den kommer. Lika bra att längta i stället. Släppa ansträngningen och ge sig tid att suga på karamellen i stället.

Och som med det mesta är detta lättare sagt än gjort. För helt plötsligt strävar man mot att inte sträva, och då var vi där igen...

Ha det bra
/Mari

tisdag 11 juni 2013

Ett vuxet barn

God kväll!

Så var sommaren här igen. Som den brukar varje år, även om förra sommaren kan diskuteras då den var en aning för sval, även för min smak. Förra sommaren känns för övrigt ganska avlägsen. Då flyttade jag hem i tre månader, lämnade min lägenhet åt ödet och njöt av att känna mig som ett barn igen och att släppa allt ansvar. Jag fyllde 20 år då och lämnade tonåren bakom mig och jag kan inte minnas att det kändes sådär väldigt speciellt.

Men 21. Det känns större. Jag har kommit in i "20-årsåldern". Och jag känner mig faktiskt vuxnare. Tänk, vad som kan hända på ett år! Nu har jag läst halva min utbildning, jag är 50 % sjuksköterska. Det känns stort och lite läskigt. Jag har flyttat till en annan lägenhet där jag trivs ungefär åtta gånger bättre än i förra. Och så har jag blivit kär.

Så lite vuxnare har jag blivit sedan förra sommaren. Det var så skönt att bara lämna över allt ansvar till mina föräldrar och vara ett barn igen. Nu är jag snarare ett vuxet barn som är hemma över sommaren. Det är skillnad det. Nu tycker jag snarare att det är lite jobbigt att inte ha 100 % kontroll över vad som finns i kylskåp och skafferi i och med att det inte är jag som handlar. Tror dock inte mina föräldrar hade haft något emot att lämna över ansvaret för inköpen till mig, bäst att jag passar mig... Lite ansvarsfrihet är skönt...

Sommaren är alltså här igen. Må den bli lagom solig, lagom varm, lagom lång och lagom ansvarsfri.

Ha det bra
/Mari