söndag 7 oktober 2012

Pyttelite vuxen

God kväll!

Nu är det drygt ett år sedan jag flyttade hemifrån. Sju månader har jag stått skriven på den här adressen. Det är otroligt vad som kan hända på ett år. Även fast jag inte vill tro det riktigt än, så räknas jag förmodligen som vuxen nu. Tonåren har jag lämnat sedan några månader tillbaka och i samhällets ögon är man väl någotsånär vuxen när man fyller 20.

Vänta lite nu. 20 år? Var det inte alldeles nyss som jag cyklade till högstadiet, hade gympapåse och lyssnade på Tokio Hotel? Och det var väl inte heller speciellt länge sedan som min värsta beslutsångest berodde på om jag skulle leka med Barbie eller leka affär?

Man är ju alltid sig själv. Jag är samma person som sjöng och spelade in barnvisor på kasettbandspelaren och jag kommer vara samma person som går där med min rullator och väntar på att barnbarnen ska komma på besök. Det är en ganska hisnande tanke.

Samma person, men ändå inte. För genom hela livet formas vi. Ungefär som en lerklump. De människor vi möter gör antingen kanterna mjukare eller så sticker de ett hål rakt igenom en. Nya människor formar oss igen så att hålen minskar och försvinner.

Jag menar, sommaren 2011 kunde jag inte laga mat, jag visste inte hur man sorterade tvätt och att fixa med försäkringar kändes som något som jag aldrig skulle behöva bry mig om. Nu lagar jag bra mat, tvättar med stil och har jämfört olika försäkringsbolag innan jag tecknade hemförsäkring. Vi kanske inte alltid vill acceptera nya saker i livet, men vi måste av olika skäl. Livet är föränderligt antingen vi vill det eller inte. Det gäller bara att se till att ändra jobbiga saker till bra saker, och det vi inte kan ändra på måste vi lära oss att acceptera.

Så vad har hänt med mig under det här året? Jag har nog blivit lite mer vuxen. Lite. Men innerst inne är jag fortfarande den där lilla Mari som undrar hur det kommer att bli när jag blir stor...

Ha det bra
/En hyfsat vuxen Mari