God förmiddag!
En mycket vis man som heter så mycket som Dalai Lama svarade en gång på frågan om vad som förvånar honom mest. Han svarade: "Människan. Hon offrar hälsan för att hon ska tjäna pengar. Sedan offrar hon pengar för att få tillbaka hälsan. Och så är hon så angelägen om sin framtid att hon inte njuter av nuet. Följden blir att hon inte lever i nuet och inte heller i framtiden. Hon lever som om hon aldrig skulle dö. Och så dör hon utan att ens någonsin ha levt."
Ett mycket vackert svar. Jag fastnar på det här med att hon inte njuter av nuet. Att leva i nuet är svårt, om inte omöjligt. Den frågan kräver nämligen att man definierar ordet "nuet". Är det idag? Den närmaste veckan eller närmaste året? Eller är det i just denna sekund, i just detta andetag? Tolkningarna är antagligen olika för alla människor. Själv tolkar jag nuet på två sätt. Nuet kan vara ens livssitutation. För mig är det att jag för tillfället bor och pluggar i Växjö. Jag sjunger i kör och jag åker hem till Skåne på helgerna. Jag kan njuta av nuet, mitt liv här, även om jag inte trivs med programmet jag går på. För det ska jag ändå byta. Men det behöver jag inte tänka på nu, för det ligger i framtiden.
Nuet kan också vara för dagen. Igår efter min första tenta cyklade jag till caféet på campus och satte mig med en kopp kaffe, en kärleksmums och bara njöt. Dessutom pratade jag med min bästa vän i telefon. Vad mer kan man begära av nuet? Inte mycket.
Jag tror att det är viktigt för alla människor att försöka hitta något sådant varje dag, ett tillfälle då man blev glad, njöt eller kände sig stolt över något. Vissa dagar känns skit, absolut, men oftast finns det ändå något bland allt det jobbiga som gör att du känner dig speciell. Det gäller bara att vaska fram det där lilla guldkornet och låta det lysa upp din dag.
/Mari
torsdag 27 oktober 2011
måndag 3 oktober 2011
Använd snoken, för tusan
God kväll!
Hoppas ni har haft en trevlig måndag, trots att måndagar ibland är svåra att få till riktigt trevliga dagar.
Jag fick en riktig inspirationssmäll rakt i ansiktet när jag cyklade hem från skolan idag, därav detta inlägg. När jag hade rundad Teleborgs bibliotek kände jag helt plötsligt en doft av fuktiga höstlöv. Ni vet, när löven precis fallit och är sådär härligt brandgula och krispiga, till exempel precis efter en regnskur. Man talar ofta om hur våren luktar, att doft av sol, blommor och gräs börjar kittla våra vintertrötta näsor. Sommaren luktar varm asfalt, regn och sandstrand. Vintern kanske man främst förknippar med dofter inomhus, såsom pepparkakor, gran och tända stearinljus.
Men hösten, vad luktar den egentligen? Kanske är det bara jag som har varit doftblind fram tills nu, eller så kan det bero på att min erfarenhet och förväntning på höstarna är att alla löv har ramlat av träden på en vecka och sedan ligger de i en enda sörja på cykelvägar och gräsmattor. Kanske är höstarna mer långdragna här i Småland, eller så är det helt enkelt annorlunda överallt i år. Men för att knyta an till början, så kände jag verkligen en fräsch, stark doft som helt klart var höstlik. Hade man kunnat stoppa lukten i en burk hade etiketten fått texten En duggregnig dag i början av oktober. Perfekt.
Som alltid med mina blogginlägg brukar det komma en liten knorr på slutet, kanske ett visdomsord eller råd. Så även denna gång. Där på cykelvägen vid biblioteket tänkte jag också på att man lätt glömmer bort lukten som ett av våra sinnen. Vi lever i en värld där det enda viktiga händer via det vi ser eller hör. Vi tittar i våra mobiler och datorer, vi lyssnar på musik och ljudböcker och avskärmar oss från verkligheten. Men hur ofta luktar vi på våra mobiler? Eller hur medvetna är vi om årstidens alla dofter om vi inte lever i nuet och verkligheten? För jag lovar, det finns en verklighet bakom alla appar och ettor och nollor. En verklighet som kan dofta väldigt gott.
Jag ett klipp lägger till, bara för att jag just vill, så att folk blir piff puff paff!
Ha det bra
+ Skönt att få grupparbetet ur världen som vi hållt på med i flera veckor.
- Trist att lyssna på tio grupper som hade redovisning av sina grupparbeten...
Hoppas ni har haft en trevlig måndag, trots att måndagar ibland är svåra att få till riktigt trevliga dagar.
Jag fick en riktig inspirationssmäll rakt i ansiktet när jag cyklade hem från skolan idag, därav detta inlägg. När jag hade rundad Teleborgs bibliotek kände jag helt plötsligt en doft av fuktiga höstlöv. Ni vet, när löven precis fallit och är sådär härligt brandgula och krispiga, till exempel precis efter en regnskur. Man talar ofta om hur våren luktar, att doft av sol, blommor och gräs börjar kittla våra vintertrötta näsor. Sommaren luktar varm asfalt, regn och sandstrand. Vintern kanske man främst förknippar med dofter inomhus, såsom pepparkakor, gran och tända stearinljus.
Men hösten, vad luktar den egentligen? Kanske är det bara jag som har varit doftblind fram tills nu, eller så kan det bero på att min erfarenhet och förväntning på höstarna är att alla löv har ramlat av träden på en vecka och sedan ligger de i en enda sörja på cykelvägar och gräsmattor. Kanske är höstarna mer långdragna här i Småland, eller så är det helt enkelt annorlunda överallt i år. Men för att knyta an till början, så kände jag verkligen en fräsch, stark doft som helt klart var höstlik. Hade man kunnat stoppa lukten i en burk hade etiketten fått texten En duggregnig dag i början av oktober. Perfekt.
Som alltid med mina blogginlägg brukar det komma en liten knorr på slutet, kanske ett visdomsord eller råd. Så även denna gång. Där på cykelvägen vid biblioteket tänkte jag också på att man lätt glömmer bort lukten som ett av våra sinnen. Vi lever i en värld där det enda viktiga händer via det vi ser eller hör. Vi tittar i våra mobiler och datorer, vi lyssnar på musik och ljudböcker och avskärmar oss från verkligheten. Men hur ofta luktar vi på våra mobiler? Eller hur medvetna är vi om årstidens alla dofter om vi inte lever i nuet och verkligheten? För jag lovar, det finns en verklighet bakom alla appar och ettor och nollor. En verklighet som kan dofta väldigt gott.
Jag ett klipp lägger till, bara för att jag just vill, så att folk blir piff puff paff!
+ Skönt att få grupparbetet ur världen som vi hållt på med i flera veckor.
- Trist att lyssna på tio grupper som hade redovisning av sina grupparbeten...
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)