God kväll!
Tankar som snurrar mycket i mitt huvud just nu handlar om mina studier. Jag läser för tillfället marknadsföringsprogrammet, med siktet inställt på våren då jag kommer att läsa något annat. Två veckor in på höstterminen insåg jag nämligen, då med panik och skräck, att jag hade valt helt fel. Vad gör jag här? Är det detta jag ska hålla på med? Vill jag jobba med det här? Är detta verkligen mitt område? Hela mitt huvud skrek ett rungande NEJ vilka frågor jag än ställde. Jag bokade tid hos syon och kom ut som en ny människa. Jag ska söka något annat till våren, detta har ett slut!
Ansökningsdatumet har passerat och sjuksköterskeprogrammet ligger etta på min lista, tätt följt av en 30-poängskurs i tyska med platsgaranti. Med andra ord, hur det än blir slipper jag marknadsföringen. Men denna insikt eller vad man nu ska kalla det har inte varit helt lätt att acceptera.
Hur kunde jag välja så fel? Borde jag inte ha fattat att programmet inte passade mig? Känner jag inte mig själv så pass bra att jag vet att när jag fått upp ögonen för något eller bestämt mig, så får jag skygglappar och ser inget annat? Tänk om sjuksköterskeprogrammet blir lika fel det, tänk om jag aldrig kan bestämma mig?
Ibland blir det bara så fel. Man väljer fel program till universitetet. Man hasplar ur sig något som man egentligen inte menade. Man tar på sig en uppgift som var alldeles för stor. Man står som en åsna mellan två hötappar men väljer fel. Fel kan vara stora och små, men oavsett hur de ser ut måste du acceptera dem men samtidigt försöka rätta till dem. Byt program. Säg förlåt. Erkänn dina begränsningar.
Nedanstående dikt läste jag i en Anne på Grönkulla-bok när jag var yngre, och det tycker jag passar i sammanhanget.. Jag fastnade för det och skrev ner det. Här får ni som inte läst boken ta del av det.
Humorn är den sundaste kryddan i de rätter,
som dukas upp på livets bord.
Skratta åt era missgrepp, men drag lärdom av dem,
skämta över era bekymmer, men hämta styrka ur dem,
gyckla med era svårigheter, men övervinn dem.
/Mari
onsdag 9 november 2011
torsdag 27 oktober 2011
Hitta ett guldkorn varje dag
God förmiddag!
En mycket vis man som heter så mycket som Dalai Lama svarade en gång på frågan om vad som förvånar honom mest. Han svarade: "Människan. Hon offrar hälsan för att hon ska tjäna pengar. Sedan offrar hon pengar för att få tillbaka hälsan. Och så är hon så angelägen om sin framtid att hon inte njuter av nuet. Följden blir att hon inte lever i nuet och inte heller i framtiden. Hon lever som om hon aldrig skulle dö. Och så dör hon utan att ens någonsin ha levt."
Ett mycket vackert svar. Jag fastnar på det här med att hon inte njuter av nuet. Att leva i nuet är svårt, om inte omöjligt. Den frågan kräver nämligen att man definierar ordet "nuet". Är det idag? Den närmaste veckan eller närmaste året? Eller är det i just denna sekund, i just detta andetag? Tolkningarna är antagligen olika för alla människor. Själv tolkar jag nuet på två sätt. Nuet kan vara ens livssitutation. För mig är det att jag för tillfället bor och pluggar i Växjö. Jag sjunger i kör och jag åker hem till Skåne på helgerna. Jag kan njuta av nuet, mitt liv här, även om jag inte trivs med programmet jag går på. För det ska jag ändå byta. Men det behöver jag inte tänka på nu, för det ligger i framtiden.
Nuet kan också vara för dagen. Igår efter min första tenta cyklade jag till caféet på campus och satte mig med en kopp kaffe, en kärleksmums och bara njöt. Dessutom pratade jag med min bästa vän i telefon. Vad mer kan man begära av nuet? Inte mycket.
Jag tror att det är viktigt för alla människor att försöka hitta något sådant varje dag, ett tillfälle då man blev glad, njöt eller kände sig stolt över något. Vissa dagar känns skit, absolut, men oftast finns det ändå något bland allt det jobbiga som gör att du känner dig speciell. Det gäller bara att vaska fram det där lilla guldkornet och låta det lysa upp din dag.
/Mari
En mycket vis man som heter så mycket som Dalai Lama svarade en gång på frågan om vad som förvånar honom mest. Han svarade: "Människan. Hon offrar hälsan för att hon ska tjäna pengar. Sedan offrar hon pengar för att få tillbaka hälsan. Och så är hon så angelägen om sin framtid att hon inte njuter av nuet. Följden blir att hon inte lever i nuet och inte heller i framtiden. Hon lever som om hon aldrig skulle dö. Och så dör hon utan att ens någonsin ha levt."
Ett mycket vackert svar. Jag fastnar på det här med att hon inte njuter av nuet. Att leva i nuet är svårt, om inte omöjligt. Den frågan kräver nämligen att man definierar ordet "nuet". Är det idag? Den närmaste veckan eller närmaste året? Eller är det i just denna sekund, i just detta andetag? Tolkningarna är antagligen olika för alla människor. Själv tolkar jag nuet på två sätt. Nuet kan vara ens livssitutation. För mig är det att jag för tillfället bor och pluggar i Växjö. Jag sjunger i kör och jag åker hem till Skåne på helgerna. Jag kan njuta av nuet, mitt liv här, även om jag inte trivs med programmet jag går på. För det ska jag ändå byta. Men det behöver jag inte tänka på nu, för det ligger i framtiden.
Nuet kan också vara för dagen. Igår efter min första tenta cyklade jag till caféet på campus och satte mig med en kopp kaffe, en kärleksmums och bara njöt. Dessutom pratade jag med min bästa vän i telefon. Vad mer kan man begära av nuet? Inte mycket.
Jag tror att det är viktigt för alla människor att försöka hitta något sådant varje dag, ett tillfälle då man blev glad, njöt eller kände sig stolt över något. Vissa dagar känns skit, absolut, men oftast finns det ändå något bland allt det jobbiga som gör att du känner dig speciell. Det gäller bara att vaska fram det där lilla guldkornet och låta det lysa upp din dag.
/Mari
måndag 3 oktober 2011
Använd snoken, för tusan
God kväll!
Hoppas ni har haft en trevlig måndag, trots att måndagar ibland är svåra att få till riktigt trevliga dagar.
Jag fick en riktig inspirationssmäll rakt i ansiktet när jag cyklade hem från skolan idag, därav detta inlägg. När jag hade rundad Teleborgs bibliotek kände jag helt plötsligt en doft av fuktiga höstlöv. Ni vet, när löven precis fallit och är sådär härligt brandgula och krispiga, till exempel precis efter en regnskur. Man talar ofta om hur våren luktar, att doft av sol, blommor och gräs börjar kittla våra vintertrötta näsor. Sommaren luktar varm asfalt, regn och sandstrand. Vintern kanske man främst förknippar med dofter inomhus, såsom pepparkakor, gran och tända stearinljus.
Men hösten, vad luktar den egentligen? Kanske är det bara jag som har varit doftblind fram tills nu, eller så kan det bero på att min erfarenhet och förväntning på höstarna är att alla löv har ramlat av träden på en vecka och sedan ligger de i en enda sörja på cykelvägar och gräsmattor. Kanske är höstarna mer långdragna här i Småland, eller så är det helt enkelt annorlunda överallt i år. Men för att knyta an till början, så kände jag verkligen en fräsch, stark doft som helt klart var höstlik. Hade man kunnat stoppa lukten i en burk hade etiketten fått texten En duggregnig dag i början av oktober. Perfekt.
Som alltid med mina blogginlägg brukar det komma en liten knorr på slutet, kanske ett visdomsord eller råd. Så även denna gång. Där på cykelvägen vid biblioteket tänkte jag också på att man lätt glömmer bort lukten som ett av våra sinnen. Vi lever i en värld där det enda viktiga händer via det vi ser eller hör. Vi tittar i våra mobiler och datorer, vi lyssnar på musik och ljudböcker och avskärmar oss från verkligheten. Men hur ofta luktar vi på våra mobiler? Eller hur medvetna är vi om årstidens alla dofter om vi inte lever i nuet och verkligheten? För jag lovar, det finns en verklighet bakom alla appar och ettor och nollor. En verklighet som kan dofta väldigt gott.
Jag ett klipp lägger till, bara för att jag just vill, så att folk blir piff puff paff!
Ha det bra
+ Skönt att få grupparbetet ur världen som vi hållt på med i flera veckor.
- Trist att lyssna på tio grupper som hade redovisning av sina grupparbeten...
Hoppas ni har haft en trevlig måndag, trots att måndagar ibland är svåra att få till riktigt trevliga dagar.
Jag fick en riktig inspirationssmäll rakt i ansiktet när jag cyklade hem från skolan idag, därav detta inlägg. När jag hade rundad Teleborgs bibliotek kände jag helt plötsligt en doft av fuktiga höstlöv. Ni vet, när löven precis fallit och är sådär härligt brandgula och krispiga, till exempel precis efter en regnskur. Man talar ofta om hur våren luktar, att doft av sol, blommor och gräs börjar kittla våra vintertrötta näsor. Sommaren luktar varm asfalt, regn och sandstrand. Vintern kanske man främst förknippar med dofter inomhus, såsom pepparkakor, gran och tända stearinljus.
Men hösten, vad luktar den egentligen? Kanske är det bara jag som har varit doftblind fram tills nu, eller så kan det bero på att min erfarenhet och förväntning på höstarna är att alla löv har ramlat av träden på en vecka och sedan ligger de i en enda sörja på cykelvägar och gräsmattor. Kanske är höstarna mer långdragna här i Småland, eller så är det helt enkelt annorlunda överallt i år. Men för att knyta an till början, så kände jag verkligen en fräsch, stark doft som helt klart var höstlik. Hade man kunnat stoppa lukten i en burk hade etiketten fått texten En duggregnig dag i början av oktober. Perfekt.
Som alltid med mina blogginlägg brukar det komma en liten knorr på slutet, kanske ett visdomsord eller råd. Så även denna gång. Där på cykelvägen vid biblioteket tänkte jag också på att man lätt glömmer bort lukten som ett av våra sinnen. Vi lever i en värld där det enda viktiga händer via det vi ser eller hör. Vi tittar i våra mobiler och datorer, vi lyssnar på musik och ljudböcker och avskärmar oss från verkligheten. Men hur ofta luktar vi på våra mobiler? Eller hur medvetna är vi om årstidens alla dofter om vi inte lever i nuet och verkligheten? För jag lovar, det finns en verklighet bakom alla appar och ettor och nollor. En verklighet som kan dofta väldigt gott.
Jag ett klipp lägger till, bara för att jag just vill, så att folk blir piff puff paff!
+ Skönt att få grupparbetet ur världen som vi hållt på med i flera veckor.
- Trist att lyssna på tio grupper som hade redovisning av sina grupparbeten...
tisdag 20 september 2011
Eko, eko, eko, eko...
God kväll!
Nä men dra på trissor, då sitter jag här i kväll igen med ett nytt inlägg.
Jag vet inte om ni har märkt det, men jag har tidigare undvikit att skriva om vad jag gör på dagarna i klassisk blogganda, just för att jag vill att alla ska kunna läsa, även om ni inte är intresserade av min fritid.
Hur som haver, idag tänkte jag skriva att jag tog en sväng med min cykel bort till Teleborgs vattentorn, bara några minuter från där jag bor. Detta vattentorn är känt för dess eko; står man rakt under det kupolformade taket är genljudet mäkta imponerande. Där, i mitten, finns en liten grushög med några stenar i varierande storlek som man kan prova att kasta och bullra runt med. Det låter kanske lite märkligt och till och med lite meningslöst, men det är riktigt kul att höra mullret av stenar som landar på varandra eka. Till och med ett litet klick med kameran och en försynt snörvling kan låta riktigt maffiga. Videon är kanske en aning tråkig, jag hade tänkt att filma längre men det tänkte inte mina kamerabatterier.
Ja, det var väl ungefär vad jag hade att bjuda på idag.
Gonatt!
+ Lagade en pastasås idag som blev riktigt god.
- Har blivit förkyld...
Nä men dra på trissor, då sitter jag här i kväll igen med ett nytt inlägg.
Jag vet inte om ni har märkt det, men jag har tidigare undvikit att skriva om vad jag gör på dagarna i klassisk blogganda, just för att jag vill att alla ska kunna läsa, även om ni inte är intresserade av min fritid.
Hur som haver, idag tänkte jag skriva att jag tog en sväng med min cykel bort till Teleborgs vattentorn, bara några minuter från där jag bor. Detta vattentorn är känt för dess eko; står man rakt under det kupolformade taket är genljudet mäkta imponerande. Där, i mitten, finns en liten grushög med några stenar i varierande storlek som man kan prova att kasta och bullra runt med. Det låter kanske lite märkligt och till och med lite meningslöst, men det är riktigt kul att höra mullret av stenar som landar på varandra eka. Till och med ett litet klick med kameran och en försynt snörvling kan låta riktigt maffiga. Videon är kanske en aning tråkig, jag hade tänkt att filma längre men det tänkte inte mina kamerabatterier.
Gonatt!
+ Lagade en pastasås idag som blev riktigt god.
- Har blivit förkyld...
måndag 19 september 2011
Lite dåligt samvete
God kväll!
Ja, då sitter jag här igen framför min blogg. Efter att ha fått påtryckningar från diverse håll om att jag ska fortsätta skriva så kommer det nu ett litet inlägg. Roligt att det finns några som uppskattar vad man skriver i alla fall!
Vad har hänt sedan sist? Otroligt mycket, skulle jag vilja säga. Jag skulle kunna skriva ner allt, men det har jag inte någon lust med just nu och om jag ska vara ärlig tror jag inte att ni vill läsa allt heller. Antagligen räcker det med att säga att jag har haft en underbar sommar på alla sätt och vis, även om den även har varit lite sorglig. Jag har nämligen flyttat hemifrån och bor nu inneboende hos min kusin. Många känslor som virvlar upp i ens inre, känslor man aldrig har bekantat sig med tidigare. Helt plötsligt måste man ta fler beslut på egen hand och klara sig själv på ett helt annat sätt. Helt plötsligt har man inte de närmaste närmast längre. Inte fysiskt i alla fall. Tack gode god för gratis sms, Skype och Facebook!
För det gäller nämligen att inte ge upp, samtidigt som du måste acceptera att livet aldrig kommer att bli sig likt igen. Men för den delen behöver det inte betyda att du inte kan fortsätta att ha de allra närmaste och käraste närmast och kärast. Naturligtvis kommer det att komma andra i din väg som kommer att bli både nära och kära, och dessa måste du lära dig att ta vara på, men i slutändan är det ändå du som bestämmer vilka som ska finnas kvar i ditt liv, kanske för alltid. Finns det någon speciell person du inte vill släppa, släpp inte honom eller henne! Du kan inte utgå från att allt tar slut så fort du fysiskt befinner dig någon annanstans.
Oj, vilket tungt inlägg det blev. Det är ganska spännande att se hur tankarna snurrar. Hade jag skrivit inlägget lite tidigare i kväll hade jag kanske skrivit om något annat. Jag har nämligen en förmåga att bli väldigt tankfull på kvällarna, och då är det lätt att orden flödar och kanske blir tyngre än vad sinnet är.
Kanske skriver jag ett inlägg i morgon också. Jag hoppas att påtryckningarna fortsätter så att jag inte tröttnar på att skriva igen!
Ha det bäst!
Ja, då sitter jag här igen framför min blogg. Efter att ha fått påtryckningar från diverse håll om att jag ska fortsätta skriva så kommer det nu ett litet inlägg. Roligt att det finns några som uppskattar vad man skriver i alla fall!
Vad har hänt sedan sist? Otroligt mycket, skulle jag vilja säga. Jag skulle kunna skriva ner allt, men det har jag inte någon lust med just nu och om jag ska vara ärlig tror jag inte att ni vill läsa allt heller. Antagligen räcker det med att säga att jag har haft en underbar sommar på alla sätt och vis, även om den även har varit lite sorglig. Jag har nämligen flyttat hemifrån och bor nu inneboende hos min kusin. Många känslor som virvlar upp i ens inre, känslor man aldrig har bekantat sig med tidigare. Helt plötsligt måste man ta fler beslut på egen hand och klara sig själv på ett helt annat sätt. Helt plötsligt har man inte de närmaste närmast längre. Inte fysiskt i alla fall. Tack gode god för gratis sms, Skype och Facebook!
För det gäller nämligen att inte ge upp, samtidigt som du måste acceptera att livet aldrig kommer att bli sig likt igen. Men för den delen behöver det inte betyda att du inte kan fortsätta att ha de allra närmaste och käraste närmast och kärast. Naturligtvis kommer det att komma andra i din väg som kommer att bli både nära och kära, och dessa måste du lära dig att ta vara på, men i slutändan är det ändå du som bestämmer vilka som ska finnas kvar i ditt liv, kanske för alltid. Finns det någon speciell person du inte vill släppa, släpp inte honom eller henne! Du kan inte utgå från att allt tar slut så fort du fysiskt befinner dig någon annanstans.
Oj, vilket tungt inlägg det blev. Det är ganska spännande att se hur tankarna snurrar. Hade jag skrivit inlägget lite tidigare i kväll hade jag kanske skrivit om något annat. Jag har nämligen en förmåga att bli väldigt tankfull på kvällarna, och då är det lätt att orden flödar och kanske blir tyngre än vad sinnet är.
Kanske skriver jag ett inlägg i morgon också. Jag hoppas att påtryckningarna fortsätter så att jag inte tröttnar på att skriva igen!
Ha det bäst!
måndag 18 juli 2011
Så kan det gå
God kväll!
Jag beklagar att jag inte har skrivit något inlägg på över en vecka, men det är svårt att pressa fram något halvhjärtat bara för att man ska skriva. Då väntar jag hellre tills inspirationen kommer över mig!
Jag reflekterade över en småsak idag. Eller nja, så värst liten är den inte om man tänker efter. Det sägs ju att om man går upp tidigt får man en extra dags till skänks, och nu har jag undersökt saken och kommit fram till att det stämmer. De senaste veckorna har jag varit så ini kattsingen trött och seg och allt jag förmår prestera under dagen är att välja vilken film jag ska se. Oftast har jag inte ens orkat det, utan har i stället fastnat framför The Sims 3.
Igår och idag har jag emellertid gått upp runt klockan åtta i stället för tjugo över nio (jag lovar, det ska mycket till innan jag klarar av att sova längre än så) och vad har hänt? Jo, jag har varit mycket piggare dessa två dagarna. Energin börjar avta så smått nu framåt kvällen, precis som naturen vill ha det. Pigg på dagen, trött på kvällen, i stället för tvärtom.
Jag vill absolut inte ge någon uppmaning till er som läser om att ni bör gå upp klockan åtta varje morgon, för det vill ni inte, och kanske går ni och lägger er klockan två och går upp klockan elva dagen efter. Dock vill jag bara konstatera att ordspråket stämmer. Du får en extra dag (och extra ork) till skänks om du går upp lite tidigare.
+ Har städat mitt rum idag...
- ... det var tråkigt
Jag beklagar att jag inte har skrivit något inlägg på över en vecka, men det är svårt att pressa fram något halvhjärtat bara för att man ska skriva. Då väntar jag hellre tills inspirationen kommer över mig!
Jag reflekterade över en småsak idag. Eller nja, så värst liten är den inte om man tänker efter. Det sägs ju att om man går upp tidigt får man en extra dags till skänks, och nu har jag undersökt saken och kommit fram till att det stämmer. De senaste veckorna har jag varit så ini kattsingen trött och seg och allt jag förmår prestera under dagen är att välja vilken film jag ska se. Oftast har jag inte ens orkat det, utan har i stället fastnat framför The Sims 3.
Igår och idag har jag emellertid gått upp runt klockan åtta i stället för tjugo över nio (jag lovar, det ska mycket till innan jag klarar av att sova längre än så) och vad har hänt? Jo, jag har varit mycket piggare dessa två dagarna. Energin börjar avta så smått nu framåt kvällen, precis som naturen vill ha det. Pigg på dagen, trött på kvällen, i stället för tvärtom.
Jag vill absolut inte ge någon uppmaning till er som läser om att ni bör gå upp klockan åtta varje morgon, för det vill ni inte, och kanske går ni och lägger er klockan två och går upp klockan elva dagen efter. Dock vill jag bara konstatera att ordspråket stämmer. Du får en extra dag (och extra ork) till skänks om du går upp lite tidigare.
+ Har städat mitt rum idag...
- ... det var tråkigt
lördag 9 juli 2011
En verklig energikick
God eftermiddag!
Igår kom jag på ämnet till dagens inlägg. Jag stod och diskade, och bland alla bestick och tallrikar fanns det även ett par yoghurtkartonger och en mjukostask. Och då slog det mig (som det faktiskt har gjort några gånger tidigare), att jädrar vad kul det är att återvinna! Att riva kartonger, sortera mjuka plastförpackningar och slänga papper (även om det bara är små lappar) i pappersinsamlingen är riktigt roligt. Förmodligen är detta inget normalt beteende, men jag får någon slags kick av att tänka på att dessa saker som jag nu återvinner kommer att bli nya.
Jag säger inte att det är dåligt att tänka såhär, absolut inte. Det är en väldigt bra inställning för vår miljö, enda problemet är väl att andra personer kan tycka det är jobbigt när jag leende och med en lycklig suck står och pantar flaskor.
Att vara miljövänlig på andra sätt är också kul. Cykla till affären, ta bussen till stan och stänga av datorn när man inte använder den är också saker som ger en "duktighetskick". Viktigt att komma ihåg är emellertid att absolut inte gå runt och skryta om sådana här saker. Att ge vinkar och tipsa andra människor om vad man kan göra för miljön är en sak, men att påpeka andras icke-miljövänlighet samt att skryta om att man lämnat si och så många kassar med tidningar till pappersåtervinningen är en annan.
Så beroende på din syn på återvinning så kan du antingen se detta inlägg som några ord från en likasinnad, eller så kan du se det som en pik. Om du faller in i den sistnämnda kategorin har jag bara en sak att säga: prova att återvinna något. Det är faktiskt riktigt, riktigt roligt.
Igår kom jag på ämnet till dagens inlägg. Jag stod och diskade, och bland alla bestick och tallrikar fanns det även ett par yoghurtkartonger och en mjukostask. Och då slog det mig (som det faktiskt har gjort några gånger tidigare), att jädrar vad kul det är att återvinna! Att riva kartonger, sortera mjuka plastförpackningar och slänga papper (även om det bara är små lappar) i pappersinsamlingen är riktigt roligt. Förmodligen är detta inget normalt beteende, men jag får någon slags kick av att tänka på att dessa saker som jag nu återvinner kommer att bli nya.
Jag säger inte att det är dåligt att tänka såhär, absolut inte. Det är en väldigt bra inställning för vår miljö, enda problemet är väl att andra personer kan tycka det är jobbigt när jag leende och med en lycklig suck står och pantar flaskor.
Att vara miljövänlig på andra sätt är också kul. Cykla till affären, ta bussen till stan och stänga av datorn när man inte använder den är också saker som ger en "duktighetskick". Viktigt att komma ihåg är emellertid att absolut inte gå runt och skryta om sådana här saker. Att ge vinkar och tipsa andra människor om vad man kan göra för miljön är en sak, men att påpeka andras icke-miljövänlighet samt att skryta om att man lämnat si och så många kassar med tidningar till pappersåtervinningen är en annan.
Så beroende på din syn på återvinning så kan du antingen se detta inlägg som några ord från en likasinnad, eller så kan du se det som en pik. Om du faller in i den sistnämnda kategorin har jag bara en sak att säga: prova att återvinna något. Det är faktiskt riktigt, riktigt roligt.
torsdag 7 juli 2011
Ålderstecken
God förmiddag!
Jag börjar visst bli gammal. För något år sedan vägrade jag att lyssna på något annat än RixFM på radio. När mamma, pappa och jag skulle iväg någonstans, gav jag inte upp förrän bilradion ställdes in på 107,3. Radio Kristianstad gick ju bara inte att lyssna på. Herregud, de kallar en låt för ny där fast den kom ut för ett halvår sedan! Och de har bara pratprogram hela tiden. Nej usch.
Idag är det lite annorlunda. Nu lyssnar jag gärna på P4. Ring så spelar vi, Melodikrysset och Förmiddag med Helene Persson är riktigt trevliga program tycker jag. Musiken är varierande, mer än vad RixFM någonsin kommer att uppnå. Frågan är vad denna förändring beror på. Jag tror det första fröet såddes för två år sedan, då jag på sommaren skulle städa vår källare. Mottagningen på radion där var så dålig så den enda kanalen som gick att få in var Radio Kristianstad. Jag blev helt enkelt tvungen att lyssna på en intervju med en sömnig kriminalförfattare samt ett program om camping. Detta räckte dock inte för omvändning. Men sedan vi för ungefär ett år sedan köpte en ny radio till köket (som inte heller vill få in RixFM trots att den står ovan jord) har jag börjat lyssna på Radio Kristianstad.
Jag börjar helt enkelt bli gammal. Eller i alla fall så pass gammal att jag kan uppskatta något mer än reklam och uttjatade dunkadunkalåtar på radion. Det känns faktiskt bra.
Hej!
Jag börjar visst bli gammal. För något år sedan vägrade jag att lyssna på något annat än RixFM på radio. När mamma, pappa och jag skulle iväg någonstans, gav jag inte upp förrän bilradion ställdes in på 107,3. Radio Kristianstad gick ju bara inte att lyssna på. Herregud, de kallar en låt för ny där fast den kom ut för ett halvår sedan! Och de har bara pratprogram hela tiden. Nej usch.
Idag är det lite annorlunda. Nu lyssnar jag gärna på P4. Ring så spelar vi, Melodikrysset och Förmiddag med Helene Persson är riktigt trevliga program tycker jag. Musiken är varierande, mer än vad RixFM någonsin kommer att uppnå. Frågan är vad denna förändring beror på. Jag tror det första fröet såddes för två år sedan, då jag på sommaren skulle städa vår källare. Mottagningen på radion där var så dålig så den enda kanalen som gick att få in var Radio Kristianstad. Jag blev helt enkelt tvungen att lyssna på en intervju med en sömnig kriminalförfattare samt ett program om camping. Detta räckte dock inte för omvändning. Men sedan vi för ungefär ett år sedan köpte en ny radio till köket (som inte heller vill få in RixFM trots att den står ovan jord) har jag börjat lyssna på Radio Kristianstad.
Jag börjar helt enkelt bli gammal. Eller i alla fall så pass gammal att jag kan uppskatta något mer än reklam och uttjatade dunkadunkalåtar på radion. Det känns faktiskt bra.
Hej!
onsdag 6 juli 2011
Världens affärsidé
God eftermiddag!
I morse fick jag en sådan där smart idé. Affärerna älskar ju kommersiella högtider, till exempel alla hjärtans dag, mors och fars dag och för att inte tala om julen! Nu har jag själv kommit på något som knappt firas ute i affärerna (och det har antagligen sina anledningar...), nämligen fruntimmersveckan! Naturligtvis skulle man behöva ändra på namnet, annars skulle målgruppen naturligt bli kvinnor över 50 (om ens de kallar sig själva för fruntimmer). Tjejveckan eller bruddagarna skulle kunna funka. Tänk er, rabatter i klädaffärer för tjejer och kanske skulle biograferna bara sända romantiska komedier och dela ut gratis choklad och näsdukar. Snabbköpen skulle svämma över med chokladhjärtan och kort som det står "Till min kvinna" på, och blomsterhandlarna skulle binda "tjejbuketter" för glatta livet. Tänk vad affärerna skulle tjäna på detta jippo!
Nähä, inte det. Problemet skulle i så fall bli folk som blir ilskna som bin för att det inte är jämställt med en kvinnohögtid. Då får vi väl ändra lite i almanackan med namnsdagarna och vips så har vi en mansvecka också. Men varför gnälla på en kommersiell fruntimmersvecka egentligen? Hur många bryr sig om singlarna under alla hjärtans dag?
+ Grillade hamburgare.
- Bil utan AC.
I morse fick jag en sådan där smart idé. Affärerna älskar ju kommersiella högtider, till exempel alla hjärtans dag, mors och fars dag och för att inte tala om julen! Nu har jag själv kommit på något som knappt firas ute i affärerna (och det har antagligen sina anledningar...), nämligen fruntimmersveckan! Naturligtvis skulle man behöva ändra på namnet, annars skulle målgruppen naturligt bli kvinnor över 50 (om ens de kallar sig själva för fruntimmer). Tjejveckan eller bruddagarna skulle kunna funka. Tänk er, rabatter i klädaffärer för tjejer och kanske skulle biograferna bara sända romantiska komedier och dela ut gratis choklad och näsdukar. Snabbköpen skulle svämma över med chokladhjärtan och kort som det står "Till min kvinna" på, och blomsterhandlarna skulle binda "tjejbuketter" för glatta livet. Tänk vad affärerna skulle tjäna på detta jippo!
Nähä, inte det. Problemet skulle i så fall bli folk som blir ilskna som bin för att det inte är jämställt med en kvinnohögtid. Då får vi väl ändra lite i almanackan med namnsdagarna och vips så har vi en mansvecka också. Men varför gnälla på en kommersiell fruntimmersvecka egentligen? Hur många bryr sig om singlarna under alla hjärtans dag?
+ Grillade hamburgare.
- Bil utan AC.
måndag 4 juli 2011
Drömmar
God förmiddag!
När jag vaknade i morse reflekterade jag över en sak. Jag har drömt om vatten, bad och simning i flera dagar nu... Jag undrar vad detta kan betyda? Det känns som om drömmarna vill säga mig någonting. Tyvärr är jag inte så haj på drömtydning och alla drömlexikon säger så mesiga saker, om t. ex. "lycka väntar". Det är ju trevligt i och för sig, men jag vill ha något mer konkret! Ingen som har några kreativa idéer?
När jag vaknade i morse reflekterade jag över en sak. Jag har drömt om vatten, bad och simning i flera dagar nu... Jag undrar vad detta kan betyda? Det känns som om drömmarna vill säga mig någonting. Tyvärr är jag inte så haj på drömtydning och alla drömlexikon säger så mesiga saker, om t. ex. "lycka väntar". Det är ju trevligt i och för sig, men jag vill ha något mer konkret! Ingen som har några kreativa idéer?
söndag 3 juli 2011
Min katt är stabil
God kväll!
Djurvärlden fascinerar mig. Insekter, husdjur, fåglar och dammråttor. Jag skulle vilja titta in i deras hjärnor, se hur de tänker. Kanske är det så att djuren även fascineras av människan, men troligtvis är det så att de endast tycker att vi är korkade.
I morse vid frukostbordet satt jag och pratade i telefon i godan ro och när jag sedan skulle lägga på var jag tvungen att resa mig upp (nu snackar vi väggtelefon med snurrsladd, ingen bärbar här inte). Inget konstigt med det egentligen, jag brukar inte ha problem med att resa mig från stolar i allmänhet men just idag fanns ett hinder: min 7,5-kiloskatt Zingo satt och knaprade torrfoder snett bakom min stol. Detta såg inte jag, utan brakade rakt in i honom och det enda jag hade att hålla mig i var telefonluren. Som tur var blev Zingo lika rädd som jag och sprang in under köksbordet i rena förskräckelsen, annars hade jag väl trasslat in mina ben i honom. När jag återfått balansen och slutat skratta såg jag två gula ögon glo förvånat och irriterat på mig. Jag kunde nästan höra hans tankar: "Vad i helsike håller du på med, klumpeduns? Det är väl ett fritt land, jag får väl sitta var jag vill och käka utan att någon knuffar iväg mig?!"
Jag måste tillägga att han förlät mig sedan, efter att jag bett om ursäkt ett antal gånger. Han blev inte heller skadat av incidenten; en misse på nästan åtta kilo trampar man inte ihjäl så lätt.
+ Klänning: det finns inget bättre när det är varmt.
- Det är för varmt.
Djurvärlden fascinerar mig. Insekter, husdjur, fåglar och dammråttor. Jag skulle vilja titta in i deras hjärnor, se hur de tänker. Kanske är det så att djuren även fascineras av människan, men troligtvis är det så att de endast tycker att vi är korkade.
I morse vid frukostbordet satt jag och pratade i telefon i godan ro och när jag sedan skulle lägga på var jag tvungen att resa mig upp (nu snackar vi väggtelefon med snurrsladd, ingen bärbar här inte). Inget konstigt med det egentligen, jag brukar inte ha problem med att resa mig från stolar i allmänhet men just idag fanns ett hinder: min 7,5-kiloskatt Zingo satt och knaprade torrfoder snett bakom min stol. Detta såg inte jag, utan brakade rakt in i honom och det enda jag hade att hålla mig i var telefonluren. Som tur var blev Zingo lika rädd som jag och sprang in under köksbordet i rena förskräckelsen, annars hade jag väl trasslat in mina ben i honom. När jag återfått balansen och slutat skratta såg jag två gula ögon glo förvånat och irriterat på mig. Jag kunde nästan höra hans tankar: "Vad i helsike håller du på med, klumpeduns? Det är väl ett fritt land, jag får väl sitta var jag vill och käka utan att någon knuffar iväg mig?!"
Jag måste tillägga att han förlät mig sedan, efter att jag bett om ursäkt ett antal gånger. Han blev inte heller skadat av incidenten; en misse på nästan åtta kilo trampar man inte ihjäl så lätt.
+ Klänning: det finns inget bättre när det är varmt.
- Det är för varmt.
lördag 2 juli 2011
Tankfullt
Go middag!
Sitter just nu och lyssnar på "Pop och politik" på P4. Har aldrig lyssnat på detta program innan, men det verkar riktigt intressant. Detta avsnitt handlar om sorg. Man inledde med att prata om lady Diana, och intervjuade Ingela "Pling" Forsman som skrivit "Kärleken är" som framfördes av Jill Johnson i Melodifestivalen 1998. Denna låttext kom ur de tankar som uppstod vid Dianas död. Texten har kommit att användas i många begravningssammanhang efter detta.
Det är självklart att man blir vemodig av att tänka på personer som gått ur tiden. Detta gäller oavsett om personen stått en väldigt nära eller om man aldrig träffat honom eller henne. Tanken på diskoteksbranden i Göteborg 1998 kan fortfarande få mig riktigt illa till mods. Jag var vid tillfället bara sex år och hade precis börjat i "nollan" som det hette då. Jag minns att vi hade en tyst minut, och även fast jag inte förstod vad som hade hänt, så minns jag att jag blev påverkad.
Detta blev ett väldigt sorgligt inlägg, men det kan också behövas.
Sitter just nu och lyssnar på "Pop och politik" på P4. Har aldrig lyssnat på detta program innan, men det verkar riktigt intressant. Detta avsnitt handlar om sorg. Man inledde med att prata om lady Diana, och intervjuade Ingela "Pling" Forsman som skrivit "Kärleken är" som framfördes av Jill Johnson i Melodifestivalen 1998. Denna låttext kom ur de tankar som uppstod vid Dianas död. Texten har kommit att användas i många begravningssammanhang efter detta.
Man berättade även att 1997 var ett år som ovanligt många kända personer dog. Utöver lady Diana räknades bland andra Ted Gärdestad och Moder Teresa upp. Själv skulle jag vilja lägga till Peter Rangmar (fd medlem i barbershopkvartetten After Shave) till den listan. Jag är inne i en Galenskaparna & After Shave-period just nu, och det tynger mig att denne fantastiske sångare och revyartist inte längre finns för att underhålla oss.
Detta blev ett väldigt sorgligt inlägg, men det kan också behövas.
fredag 1 juli 2011
Ett litet test
Hej! Detta är alltså mitt första inlägg i min nygamla blogg. Ni förstår, jag hade nämligen en blogg innan men då nästan inga läste den tröttnade jag ganska fort. Såhär i efterhand har jag kommit på att det kanske berodde på att jag inte hade Facebook vid det tillfället, och vem vet, om man gör reklam för den där kanske några stackars krakar vill läsa vad jag har att säga.
Detta är alltså ett litet test, därav rubriken. Jag testar dels mig själv, om detta verkligen är något för mig, men jag testar också dig som läsare för att se om du vill läsa min blogg. Och självklart vill jag ha synpunkter på vad jag skriver, det är det som får en att utvecklas!
Nu kan man väl ändå kalla denna blogg för startad. Ibland kommer jag att skriva långt, ibland lite kortare. Jag är ofta ganska intensiv i mina intressen; om jag har fastnat för något går jag in för det med 110 %, därför kommer ämnena antagligen att skifta väldigt. Det får ni leva med.
Har även en liten idé om att jag vid varje inlägg ska ha en hiss och en diss. Eller ett plus och ett minus. Eller ett hurra och ett bu. Jag vet inte vad jag ska kalla det än, men här kommer dagens i alla fall.
+ Köpte ett par trevliga jeansshorts på H&M idag.
- Öh... inget?
Detta är alltså ett litet test, därav rubriken. Jag testar dels mig själv, om detta verkligen är något för mig, men jag testar också dig som läsare för att se om du vill läsa min blogg. Och självklart vill jag ha synpunkter på vad jag skriver, det är det som får en att utvecklas!
Nu kan man väl ändå kalla denna blogg för startad. Ibland kommer jag att skriva långt, ibland lite kortare. Jag är ofta ganska intensiv i mina intressen; om jag har fastnat för något går jag in för det med 110 %, därför kommer ämnena antagligen att skifta väldigt. Det får ni leva med.
Har även en liten idé om att jag vid varje inlägg ska ha en hiss och en diss. Eller ett plus och ett minus. Eller ett hurra och ett bu. Jag vet inte vad jag ska kalla det än, men här kommer dagens i alla fall.
+ Köpte ett par trevliga jeansshorts på H&M idag.
- Öh... inget?
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)